kan jag hålla med om att det är på tiden att jag ger en liten uppdatering av vad det är som händer och fötter.. innan jag begav mig tillsammans med M och familjen B mot sydligare breddgrader i form av Krabi flygplats och sedan mot Koh Lipe, som troligen är en liten del av paradiset på jorden, tog jag det tuffa beslutet att inte lämna in min uppsats i tid. Beslutet var långt ifrån lätt att ta, men nu i efterhand är jag stolt över att jag vågade säg nej till mig själv och ge mig den tiden jag missade på grund av hösten olyckliga inträffande i många former. 

Det var dock inte lika kul när jag satt igenom timmar av opponeringar av mina klasskamraters arbeten och jag visste attmin väntade på mig där hemma. Men det kan kvitta, vad är en månad hit eller dit? Jag ska jobba de närmsta typ, 40 åren.

Jag är nu i uppsats och arbetssökartagen med allt vad det innebär. Om din tanke är total förvirring så är det fullständigt i sin ordning. Troligen kommer detta tillstånd medföra en hel del blogginlägg då många tankar, som inte längre går genom mina tankar utan numera springer utan något mål.. Eller..?

I uppsatstider säger jag bara, Tack och lov för kaffet!