I livet finner man sig ofta vid vägskäl av olika slag.
Vägskäl som kräver vägval som leder individen in på rätt väg,
eller åtminstånde en mindre felaktig väg...



I mitt fall känns det inte som att det är jag som ska fatta ett beslut lika mycket som andra har mina vägskäl i sina händer. Att inte lägga ansvar för sina vägval på andra är något jag tror på så jag har gjort vad jag kan för att välja, mnen samtidigt inte stänga av någon väg. Det vore ju synd om man ångrar sig och vill gå tillbaka för att ta den andra vägen.. Hur som helst, nu sitter jag här och väntar på att få reda på vad jag redan vet.

Ibland är realismen inte en vän på samma sätt som den brukar..